Falks grav – en plats fylld av historia och mystik
Djupt inne i tallskogen på Svedmon i Hökensås, Habo kommun, ligger en sägenomspunnen plats – Falks grav. Här vilar Jonas Falk, en postrånare som avrättades år 1855 efter ett uppmärksammat och brutalt rånmord. Graven, markerad med ett enkelt järnkors med inskriptionen "FALK – 1855", har med tiden blivit ett kulturhistoriskt minnesmärke. Den lockar både historiskt intresserade och de som fascineras av det övernaturliga.
En plats för legender och rykten
Enligt lokal folktro dyker det ofta upp färska blommor på graven – trots att ingen verkar veta vem som lägger dem där. Många menar att platsen är hemsökt. Vittnesmål talar om viskningar i vinden, oförklarliga ljud, ljusfenomen och en stark känsla av att vara iakttagen. Vissa hävdar till och med att de sett en huvudlös gestalt sväva över gravplatsen. Korset har vandaliserats flera gånger men har alltid ersatts – av okänd person.
Vem var Jonas Falk?
Jonas Falk föddes den 4 mars 1828 i Karshults soldattorp i Habo socken. Han var son till soldaten Johan Magnus Falk och Lena Nilsdotter och hade två äldre bröder: Johannes och Sven. När Jonas var nio år gammal dog fadern i lungsot, och familjen tvingades flytta till Nybygget i Kattarp. Hans mor Lena dog 1869 på fattighuset i Nykyrka socken.
År 1841 gifte sig modern med den 25 år yngre soldaten Anders Andersson Frid. Äktenskapet var av praktisk natur – Lena behövde försörjning, och Anders behövde en hustru för att kunna behålla sin tjänst. Familjen bosatte sig på Mabacken, Frids soldattorp i Nykyrka. Trots åldersskillnaden utvecklade Jonas och hans styvfar en nära relation – mer som bröder än far och son. Båda visade tidigt ett intresse för pengar och tycktes föredra genvägar, något som snart ledde dem in på brottets bana.
Det brutala postrånet vid Tunarp
Den 22 augusti 1854 låg Jonas och Anders i bakhåll vid Tunarp i Sandhems socken, längs vägen mellan Jönköping och Falköping. Målet var en postdiligens med värdefull last. Under rånet sköt Jonas postiljonen Arthur Magnus Nilssén i ryggen, medan Frid överföll skjuts drängen med en påk. De flydde med cirka 2 000 riksdaler – en ansenlig summa – men greps senare i Stockholm.
Rättegång och ödesdigra beslut
Vid rättegången dömdes båda till döden. Anders Frid ansökte om nåd och fick sitt straff omvandlat till livstids straffarbete. Jonas däremot vägrade be om benådning och avrättades den 21 november 1855 – på platsen där hans grav nu finns. Bödeln Johannes Jansson från Göteborg utförde avrättningen. Bödelns bila finns idag bevarad på Alingsås museum.
Jonas sista ord vid stupstocken var:
Här sen J nu alla, att syndens lön är döden, men J skolen ock veta, att Guds gåva är det eviga livet genom Jesum Christum vår Herra.
Avrättningen var den första – och enda – som utförts på Svedmon.
Vad hände med Anders Andersson Frid?
Anders Frid föddes den 20 maj 1820 i Habo. Han benådades 1885 och släpptes fri från Landskrona straffängelse den 3 januari 1886 efter trettio års fångenskap. Vid frigivningen var han 66 år gammal, och hans hustru Lena hade då varit död i 17 år.
Kort därefter gifte han sig med Kristina Charlotta Andersdotter Sund från Utvängstorp – 32 år yngre än honom. Trots sin unga ålder var hon änka med fyra barn, varav ett var fött utom äktenskapet. Hon bodde på fattighuset och behövde en försörjare – Anders, trots sitt förflutna, var ett bättre alternativ än fattighusets elände.
Paret bosatte sig på Mabacken i Nykyrka, där de levde resten av sina liv. Anders Frid dog i april 1904, 84 år gammal. Hans unga hustru levde till 1916.
Sammanfattning från vår utredning
Kommer inom kort!
Källförteckning
Källa 1Källa 2
Källa 3
Källa 4