Gathenhielmska huset

Gathenhielmska huset

Under 1700-talet drabbades Göteborg av flera förödande stadsbränder, vilket innebär att mycket av stadens ursprungliga bebyggelse från den perioden har försvunnit. Ett av de få trähus som bevarats från denna tid är Gathenhielmska huset, som enligt arkiv och detaljer i byggnaden troligtvis uppfördes på 1740-talet. Detta gör huset till ett av Göteborgs äldsta bevarade byggnader.

När Gathenhielmska huset byggdes, var området kring Majorna sparsamt bebyggt med småhus. Majorna låg utanför stadsmurarna och hade inte någon fast stadsplan, vilket innebar att husen byggdes utan större ordning. Det var inte förrän på 1860-talet som Stigbergstorget började omnämnas i tidningarna. Torget har fått sitt namn från en stig som ledde upp på berget. Det sägs att när spårvagnarna började trafikera sträckan upp till Stigbergstorget behövdes det två hästar för att dra vagnarna uppför den branta backen.

Varken Lars eller Ingela Gathenhielm bodde själva i huset, men Lars hade en dröm om att bygga ett hus med en balkong där han kunde titta ner på sina gäster när de anlände. Det finns därför en koppling till varför huset byggdes på det sätt det gjorde. Tomten där huset uppfördes ägdes först av Lars, och när han gick bort, köptes marken av hans fru Ingela. När Ingela dog 1729, ärvde deras son, Anders Gathenhielm, marken. Enligt ett köpebrev från 22 januari 1737 köpte Johan Hansson Busck och Anna Thalena, Lars’ syster, marken. Det var med stor sannolikhet Anna och hennes make Johan som byggde Gathenhielmska huset under 1740-talet. Under perioden 1777–1816 var huset ett fideikommiss, vilket innebär att det förblev inom släkten Busck och senare d'Orchimont, Cronsioe, Williamsson, Bånge och Bergenstråhle.

Huset bytte ägare flera gånger genom åren. 1816 köpte superkargören Johan Tranchell huset på auktion, och han behöll det i åtta år. År 1824 såldes det till bruksägaren Fredrik von Aken, och vidare till repslagarmästaren Mathias Dahlström, som förvärvade huset 1846. Huset förblev inom Dahlströms familj i hela 140 år.

Två större renoveringar av huset är kända. Den första genomfördes 1916 då Anna Dahlström tog initiativ till att återställa huset med hjälp av Röhsska konstslöjdsmuseet. Denna renovering leddes av konstnären och konservatorn Johan Nilsson, och flera tidigare dolda eller övermålade konstverk upptäcktes under arbetets gång. Anna Dahlström gifte sig 1920 med Johan Nilsson, och paret fortsatte renoveringen av huset tillsammans. Efter Anna Dahlströms död 1941, testamenterade hon huset till sitt kusinbarn, Vera Tham, som genomförde ytterligare renoveringar. Efter lagens införande om kulturminnesskydd 1943, ansökte Vera Tham hos Riksantikvarieämbetet att Gathenhielmska huset skulle förklaras som byggnadsminne. Detta beviljades, och huset blev Sveriges första byggnadsminnesförklarade byggnad.

Gathenhielmska huset såldes till Göteborgs kommun den 1 november 1986 av ägarna Louise Tham-Nyström och Per Vollrath Tham. År 1996 överlämnades även det så kallade Gathenhielmska adelsbrevet, tillsammans med andra kungliga brev, till Göteborgs stadsmuseum. Dessa brev är underskrivna av tre kungar: Karl XII, Fredrik I och Gustav IV Adolf.

Gathenhielmska trädgården, som en gång var en privat trädgård, är nu en offentlig park i Majorna och en del av Kulturreservatet Gathenhielm. Trädgården har sina rötter från 1700-talet och bevarades tack vare ändringar i stadsplanen 1933, som förhindrade bostadsbyggande på området.

Huset innehåller flera imponerande rum, bland annat "Kungsrummet", som på flera sätt ska referera till Karl XII, trots att han aldrig besökte huset. Intill detta rum ligger "Versaillessalongen", som domineras av en kakelugn som är från husets ursprungliga byggtid. Det största rummet på övervåningen är "Stora salongen", och intill denna ligger "Gobelängrummet" där de mest förnäma målningarna finns bevarade.

Under mer än 30 år var ordenssällskapet Wänskapsbröderna Higabs hyresgäst, men på senare tid har FLOCK & MYLLER bidragit till att Gathenhielmska huset nu också fungerar som en plats för innovativa möten och samverkan mellan konstnärer, kulturutövare, lokalt näringsliv och besökare.

Majorna förr i tiden

Stigbergstorget låg ursprungligen utanför Göteborgs stadsgräns och var en del av en kåkstad som växte fram kring Amiralitetets varv. Bebyggelsen bestod mestadels av enkla trähus där sjömän, båtbyggare, timmermän, repslagare och andra arbetare inom sjöfarten bodde. Området var starkt präglat av sjöfartshistorien, och många invånare arbetade på varvet eller var på andra sätt involverade i sjöfartens verksamhet. Runt torget fanns små butiker och verkstäder som betjänade områdets invånare. Det var en plats där man kunde köpa mat, verktyg och andra nödvändigheter. Öster om Gathenhielmska huset låg två mindre hus som tillhörde ett repslageri. Dessa hus ger en bild av livet för de arbetare som tillverkade rep för sjöfarten. Nedanför Stigbergstorget låg Fyrkanten, ett område med en helt annan karaktär, där det fanns krogar, bordeller och andra nöjesinrättningar som lockade sjömän på permission.

Pölgatan innehåller byggnader från 1700- och 1800-talet som ger en bild av hur Majorna såg ut innan de mer moderna husen började byggas på slutet av 1800-talet.

Vid Oceanens nuvarande plats låg tidigare ett hus som kallades Skandalhuset. Namnet gavs på grund av husets fem våningar, som ansågs vara för högt i förhållande till de små trähusen runt omkring. Skandalhuset revs mellan 1937 och 1938 och ersattes med Oceanografen, där man studerade plankton. 1916 öppnades en biograf på bottenvåningen som hette Kaparen, uppkallad efter Lars Gathenhielm. Kaparen stängde 1982, och idag är det en restaurang vid namn Moreno Pizza. Oceanografen omvandlades till ett kulturhus 1996 och blev 2014 den populära Oceanen som idag fungerar som en restaurang, klubb och musikscen.

Vid sidan av Oceanen ligger Dahlströmska huset, byggt cirka 1790 och ägt av regements- och koleraläkaren Johan Niklas Jeduer. Granne med Dahlströmska huset låg också det så kallade Jedeurska huset. På 1800-talet var detta känt som "Gyllene suggan", en bordell som lockade sjömän som besökte Göteborg. Elisabeth Gustavsdotter, som tros ha arbetat på Gyllene suggan, var Jack the Rippers tredje offer och dog senare i London.

Koleraepidemin

Lördagen den 26 juli 1834 insjuknade sjömannen Anders Ryberg, som bodde i Majorna. Han gick till arbetet på morgonen och började känna sig sjuk mellan klockan 7 och 8. Han började kräkas, fick diarré och kramp i benen. Han fördes hem och avled vid halv fyra på eftermiddagen. Hans hustru Anna Persdotter insjuknade samma dag och avled följande morgon. Obduktionen av de avlidna fastställde dödsorsaken till slag, men det noterades också att värmen de senaste dagarna varit ovanligt hög, och det fanns flera andra dödsfall med liknande symtom.

Stadens läkare, Johan Niclas Jedeur och David Lübeck, begärde rättsmedicinsk obduktion för att undersöka om dödsfallen berodde på förgiftning eller en smittsam sjukdom. Länsstyrelsen meddelade efter undersökningen att dödsfallen, samt ytterligare två i Majorna, berodde på en epidemisk sjukdom på grund av den intensiva värmen, men att sjukdomen inte var smittsam. Dagen efter avled Rybergs fosterdotter av samma symtom.

Fler dödsfall följde, och den 2 augusti hölls ett möte med stadens läkare och länsstyrelsen som fastställde att sjukdomen inte var smittsam. Trots detta infördes koleraförordningen den 4 augusti och Larsmässomarknaden ställdes in. Den 5 augusti meddelade länsstyrelsen att kolera brutit ut i staden.

Det dröjde 20 år innan man kopplade dödsfallen till kolera, och Anders Ryberg anses vara det första kända koleraoffret i Sverige. Totalt beräknas cirka 37 000 svenskar ha dött i kolera sedan 1834.

Lars Gathenhielm

Lars Andersson Gathe föddes den 30 november 1689 i Onsala socken, beläget i norra Halland. Han dog den 25 april 1718 i Göteborg, endast 28 år gammal, till följd av bentuberkulos. Vid sin död var han den femte rikaste mannen i Sverige.

Efter faderns död 1710 tog Lars och hans äldre bror Christian över familjens företag. Samma år etablerade de sig inom den nyligen grundade svenska kaperiverksamheten på västkusten. Brödernas kaparflotta växte snabbt och kom att omfatta ett femtiotal fartyg. Lars ägnade sig i början av sin karriär aktivt åt kaperi, men efter att ha ådragit sig en höftskada, tvingades han använda kryckor. Han styrde därmed det växande imperiet från land i Göteborg, medan Christian fortsatte till sjöss.

Onsala har en lång tradition som sjöfartsbygd, och på 1700-talet fanns det här tre varv, segelmakeri och en repslagarbana. Det var inte en slump att flera av Karl XII:s kaparkaptener kom från trakten. Under samma period planerades en permanent flottbas i Malö hamn för västkusten, men Gustav III avstod på grund av de höga kostnaderna och istället hamnade flottan i Göteborg.

Under Stora nordiska kriget ledde Lars en framgångsrik kaparflotta och åtnjöt Karl XII:s beskydd. Han adlades 1715 tillsammans med sin bror Christian för sina insatser i kriget, och båda fick då namnet Gathenhielm (Gathe från fadern och Hjelm från moderns sida). År 1716 blev Lars kommendör vid flottan.

Som ett tecken på uppskattning för sina insatser överlät Karl XII Amiralitetsvarvet, även kallat Gamla Varvet, till Lars Gathenhielm. Gamla Varvet låg på en stor del av marken som idag omfattar Sjöfartsmuseet, Stigbergstorget, Amerikaskjulet och Fiskhamnen. Här underhöll Gathenhielm delar av sin kaparflotta. När sjöfartsmuseet byggde sitt akvarium upptäcktes rester av en gata från 1700-talet på varvets plats.

De flesta av de kapade fartygen kom från Norge och Danmark, men även engelska och nederländska skepp blev mål för Gathenhielms flotta. De kapade fartygen fördes till svenska hamnar, där domare avgjorde om det var rätt att beslagta dem och hur vinsten skulle fördelas mellan kronan och kaparna. Förutom varorna ombord tjänade piraterna också pengar på besättningar och passagerare.

Det var inte bara fiendens fartyg som föll under Lars Gathenhielms kapningar. Han plundrade även svenska skepp och mördade hela besättningar för att bygga sin förmögenhet. Vid 1716 års slut var hans förmögenhet uppskattad till 22 530 daler silvermynt.

Bland delägarna i Gathenhielms företag fanns finansmannen David Amija, köpmannen Wilhelm von Utfall, tullöverinspektören Peter Tillroth och släktingen Olof Knape (adlad Strömstierna). Gathenhielm öppnade också en egen butik där han sålde vin, specerier, hampa, sill, spannmål, tobak, sidentyg och mer. Detta skapade irritation bland stadens handelsmän, men de hade inte tillräcklig makt för att stoppa honom.

Den mest berömde, men också mest ökände, kaparkaptenen i Lars Gathenhielms flotta var engelsmannen John Norcross. Född 23 april 1688 nära Liverpool, dog Norcross 4 december 1758 i Köpenhamn. Han värvade erfarna sjörövare från bland annat Indiska oceanen. Efter Lars död övergick Norcross till regelrätt sjöröveri och fängslades till slut i både Sverige och Danmark, där han satt i fängelse i trettio år.

Lars Gathenhielm köpte den 15 februari 1711 fastigheten nr. 43 i 5:e roten, kvarteret Alströmer, som låg vid nuvarande Lilla Torget 6 i Göteborg. Huset, som han köpte av borgmästaren Magnus Melander från Borås för 2 400 daler silvermynt, var en västra del av ett tvåvånings trähus med stor källarvåning. Lars och hans fru Ingela bodde här fram till hans död. Tyvärr finns inte huset kvar idag.

År 1718 anklagades Lars för försök att smuggla kopparplåtar. Han hade tillstånd att föra ut 2 500 plåtar till Holland, men han lastade även 5 000 plåtar till, vilket upptäcktes. Han gömde de extra plåtarna hos sin syster i Orrviken i Onsala. Lars dog innan han kunde ställas inför rätta, och Karl XII lade ner fallet i juni samma år.

En undersökning av Lars kvarlevor 1956 visade att hans vänstra ben var kortare och betydligt svagare utvecklat än det högra, och att hans knäled uppvisade skador som troligtvis orsakats av tuberkulos.

Gården Gatan i Onsala

Anders Börjesson Gathe, fyrinspektör, redare, skeppare och skeppsbyggare från Vässingsö (född 13 december 1647, död 22 mars 1710), samt hans fru Kerstin Larsdotter Hjelm (född 11 september 1654, död 10 juli 1735), köpte Gården Gatan i Onsala, som byggdes under 1600-talet. Det var här Lars Gathenhielm växte upp, vilket gav honom smeknamnet "Lasse i gatan". Efter Anders död gifte Kerstin om sig med överstelöjtnanten Johan Baltazar Caléen, som blev ägare av gården fram till sin död 1751. Gården genomgick en pietetsfull renovering på 1970-talet, då takmålningar från 1600-talet återupptäcktes och konserverades. Huset står fortfarande kvar på Gatan 17A i Onsala, men ägs idag av privatpersoner.

Lars var det åttonde barnet i en syskonskara om tio. Hans syskon var:
Christian (Kristen) Gathenhielm, född 6 oktober 1682 - död 5 mars 1722 (40 år), begravd i Tyska kyrkan. Gift med Helena Katarina Utfall.
Christina (Kerstin) Andersdotter Gathe, född 1683 - död 1723 (40 år). Gift med Olof Knape, kaparkapten, skeppare och handelsman i Onsala.
Pyrita Gathe, född 1684 - död 1729 (45 år).
Börta Andersdotter Gathe, född 1685 - död 1725 (40 år). Gift med handelsmannen Michel Andersson Stare, bosatt på Staregården i Onsala.
Helena Gathe, född 1686 - dog ung.
Thalia Gathe, född 1687 - dog ung.
Börje Gathe, född 1688 - död 1710 (22 år).
Erik Andersson Gathe, född 1694 - död 1712 (18 år). Kaparkapten på skeppet *La Revange*, som Lars och Christian lät bygga, men som förliste 1712.
Anna-Thalena Gathe, född 27 december 1694 - död 2 december 1777 (83 år). Gift med Anders Thorsson, som omkom när kaparen *Siöblad* förliste 1711, och Johan Hansson Busc.

År 1708 anlade Anders Börjesson Gathe en repslagarbana vid stranden av Kobbaviken i Onsala. Banans längd var 200 meter och bredden 3 meter, och här tillverkades tågvirke. Anders drev även ett segelmakeri och ett tobaksspinneri. År 1717 brändes anläggningen ner av Lars Gathenhielms ärkefiende, den norske kaparen Peter Tordenskjold. Idag återstår endast rester av hamnen, i form av stenar som ligger vid bryggorna, samt namnet Banagrundet. Repslagarbanan byggdes senare om i Göteborg, vid Bangatan. Där sträckte den sig från trädgården bakom nuvarande Gathenhielmska huset fram till Djurgårdskyrkogården. Repslageriet var i drift fram till 1879, då verksamheten lades ned. I trädgården vid blomsterbutiken kan man fortfarande se rester av en grundmur där repslageriet en gång låg.

Ingela Olofsdotter Gathenhielm

Ingela Olofsdotter Gathenhielm, född Hammar den 11 september 1692 och avliden den 29 april 1729, växte upp på gården Hammarkulla i Onsala. Hon var dotter till Olof Hammar (1653-1707), redare i Onsala, och Gunilla Mårtensdotter (1659-1717), och hade flera syskon.

Ingela och Lars hade känt varandra sedan barndomen och ska redan som unga ha stått på Klockhöjden i Onsala, lovat varandra att gifta sig när de blivit vuxna. När Lars en gång frågade Ingela far, Olof, om han fick gifta sig med Ingela, fick han svaret:

Lars uppfyllde löftet och bekostade ett mindre torn på kyrkan, och det var här de båda vilar än idag. Äktenskapet ägde rum den 2 april 1711, och efter vigseln flyttade kaparparet till Göteborg.

Ingela och Lars fick fem barn tillsammans:
Kristina Gathenhielm, född 30 mars 1713 - dog ung.
Anders Larsson Gathenhielm, född 4 augusti 1714 - död 9 oktober 1768. Anders studerade juridik i Lund 1730 och dog i lungsot i Maria församling, Stockholm, där han begravdes. Enligt begravningsboken var han "Sekreterare i Kongl. Cammarcollegio...".
Olaus Gathenhielm, född 1715 - dog ung.
Karl Gathenhielm, född 17 augusti 1716 - dog ung.
Lars Gathenhielm, född 5 november 1717 - dog ung.
Endast sonen Anders överlevde barndomen, och släkten dog ut när han avled 1768.

Vid Lars död 1718 övertog Ingela ledningen av Gamla Varvet och fortsatte verksamheten under makens kapartillstånd fram till freden med Danmark 1720 och Ryssland 1721. Hon bodde kvar i huset vid Lilla Torget och ärvde även en trädgård i Haga. I en tid då kvinnor sällan ägde egendom eller drev affärer, var Ingela en pionjär. Hennes historia är ett bevis på att kvinnor spelade en viktig roll i Sveriges historia, trots att deras bidrag ofta har blivit nedtonade.

Efter krigsslutet 1721 inledde Ingela långvariga tvister med kronan angående ersättning för kaperiets kostnader under kriget. Ingela skrev själv omfattande inlagor där hon beskrev makens bedrifter för kronans räkning. Hennes rättsliga processer drevs av överstelöjtnanten Isak Browald, som hon gifte sig med år 1722. Mellan Ingela och Isak ska Sveriges första äktenskapsförord ha skrivits.

Onsala kyrka

Onsala kyrka, som ursprungligen byggdes på 1600-talet, sägs ha funnits en kyrkobyggnad på platsen redan från 1100-talet. På 1700-talet drabbades prästgården av en brand som förlorade hela kyrkans arkiv.

Den äldsta föremålet i kyrkan är predikstolen, som tros vara från 1500-talet. En intressant detalj är att predikstolen är placerad på motsatt sida av vad vi idag är vana vid, vilket beror på att kyrkan var dansk vid den tiden.

I samband med Lars och Ingelas äktenskap lät Lars bygga kyrkans andra torn, och Ingela bidrog genom att hennes föräldrar skänkte en malmkrona till kyrkan. Denna krona hänger fortfarande framför läktaren och är ett tydligt tecken på att Ingela kom från ett välbärgat hem.

Lars och Ingelas grav

Bakom altaret leder en trappa med ektrappsteg ner till Gathenhielmska gravkoret. Ingela köpte de praktfulla marmorkistorna i Amsterdam för hela 44 000 daler silvermynt. Dessa kistor skeppades till Sverige utan att något av Nordsjöns alla kapare lyckades lägga beslag på dem. En trappa upp bakom altaret finns ett eget rum dedikerat för Lars och hans familj, där bland annat Lars föräldrars gravsten går att beskåda.

Både Lars och Ingelas föräldrar är begravda på kyrkans mark. Tidigare begravdes människor under kyrans golv men efter renovering har dessa stenar lyfts bort för att bevaras. Lars föräldrars gravsten finns på en vägg inne i kyrkan och Ingelas föräldrars grav finns att beskåda utanför kyrkan. När stenen flyttades till sin nuvarande plats, spräcktes den tyvärr.

Sägner

Enligt en gammal sägen ska Lars inte ha dött av bentuberkulos, som man först trott, utan av ett allvarligt knivsår i benet efter en strid med Peter Tordenskjold.

Anställda har vittnat om märkliga händelser i huset, särskilt på vinden och i källaren. I rummet längst in till höger har ett skrivbord plötsligt flyttat på sig. Detta inträffade när en författare satt ensam i huset och efteråt berättade han att han hade skrivit mer än någonsin. Vissa menar att han kanske fått hjälp från en osynlig källa. Detta resulterade i boken "Dikten". En av de anställda tror att det var John Norcross som var närvarande tillsammans med författaren i rummet.

En annan sägen berättar om de Gathenhielmska kistorna, som sägs ha varit avsedda för den danska kungen och drottningen. Lars, med sin list, ska ha kommit över dem genom att lura den danska besättningen på ett skepp som kom in på Kungsbackafjorden. Klädda som fiskare sålde Lars och hans män fisk till danskarna, samtidigt som de fick förtöja vid skeppet för att laga mat. De hällde bly i rodret på skeppet, vilket gjorde det manöverodugligt. Det blev då lätt för Lars att kapa skeppet och ta kistorna. Numera vet vi att detta inte stämmer. Kistorna är av italiensk marmor, och de var ärligt köpta, förtullade och införda till Göteborg.

Enligt en annan berättelse, trots att Lars ben var bundna vid hans begravning för att hindra honom från att gå igen, fortsatte hans spöke att hemsöka Onsala kyrka. Hans stoft fördes därför till Norra Horta, en ö utanför Väröhalvön, där det kedjades fast vid klipporna. Spökeriet vid kyrkan upphörde, men snart började det spöka på ön, vilket oroade fiskarbefolkningen. Idag vet vi att hans kvarlevor ligger kvar i kistan.

Den som går förbi Gathenhielmska huset en sen höstkväll sägs kunna höra klapprande hovar när en ryttare närmar sig. Många boende i Majorna har vittnat om hur de sett en mystisk gestalt på en svart häst, iklädd en mörk, fladdrande kappa. När ryttaren kom fram till huset öppnades porten långsamt, och en blek kvinnoskepnad i lång svart klänning skymtades i dörröppningen. Det var Ingela, kaparens hustru, som kom ut för att möta sin man.

Flera Majornabor har också berättat om att de sett Lars och Ingela på ovanvåningen i Gathenhielmska huset efter mörkrets inbrott.

En annan sägen säger att den som går förbi Pölgatan 138 vid midnatt kan höra tre hårda knackningar på dörren.

Se vår dokumentärer från Gathenhielmska Huset

Lär dig ännu mer om det Gathenhielmska Huset

Utforska Gathenhielmska husets officiella sida här och ta del av ännu mer information om denna fantastiska byggnad, och för all del har du chansen så missa inte att besöka denna byggnad på Stigbergstorget.