Hjortsberga Prästgård
Den äldsta i skrift verifierade prästgården låg öster om kyrkan. År 1757 brann den ner och en ny byggdes omgående på andra sidan ån, längre söderut. Rester från den brandskadade prästgården flyttades till Tving (Lilla näs 4). Detta inträffade under Sante Johan Santessons tid som kyrkoherde på Hjorsberga kyrka. I huset fann man en träbräda med inskriptionen ”1757 lät kyrkoherden Sante Johan Santesson nybygga denna byggning Snickaren från Runneby Hans Broman fönster, dörr gör”. Under 1800-talet var prästgården en samlingsplats för lokala bönder och fiskare, och den fungerade också som skola för byns barn. Prästgården var i bruk fram till 1938, då den ersattes av en ny prästgård som byggdes bredvid den gamla. Detta skedde under Robert Bossons tid som pastor. Den gamla prästgården monterades sedan ner och flyttades till Vämöparken i Karlskrona 1941.
När huset byggdes upp igen försökte man bevara det gamla men dörrar byttes ut och plockades från andra fastigheter. Ingen kakelugn är ursprungligen från huset. I förstugan är interiörmålningen konserverad medan övervåningens tapeter är rekonstruerade efter fragment. Möbler i huset är hämtade från olika platser och har ingen anknytning till prästgården. I Hjortsberga prästgård har möbler flyttats och avtryck lämnats i en gammal vagga. Det har hörts mystiska steg, barnröster och hundskall. Det sägs att spöket heter Hulda och att hon följde med när huset kom till Karlskrona.
Prästgården som står kvar i Hjortsberga används idag som förskola (Lönebovägen 1). Fortfarande vägrar hästarna från traktens ridskolor att gå förbi gården, bilar kan ibland av oförklarlig anledning få motorstopp när man kör förbi och att hundar kan bli som galna och skälla och resa ragg. De präster som sett spöket kallar henne "Damen" men Randolfsson kallade henne för Evelina.
Peter Bowins (hembygdsföreningens ordförande) efterforskningar kan ge en förklaring till spökerierna.
Jag har inte alla detaljer klara för mig, men det fanns en präst här på 1700-talet som förälskade sig i en 15-årig flicka. Hon dog i barnsäng innan hon fyllt 16. Kanske är det den flickan och hennes barns öde som är upprinnelsen till historien.
Hjortberga Kyrka
Hjortsberga kyrka uppfördes under 1200-talets tidiga hälft och anses som en av Blekinges äldsta.
Det sägs att det även spökar i kyrkan. En gång lossnade plötsligt den 200 kilo tunga ljuskronan från kyrkans tak och var nära att falla rakt ned på den dåvarande kyrkvaktmästaren Håkan Lennartsson. Han klarade sig med endast lättare skador.
På en gravsten nära altaret står det "Åt minnet av högvördige prosten och kyrkoherden Nicolaus P. Albin, som född år 1653 avled 1714, vigdes (denna sten) av hans svärson Gust. A FULT, kyrkoherde i Jordsberga och Edestad år 1724" På en marmorplatta på kyrkogården vid dörren, genom vilket man kommer till kyrkans predikstol kan läsas "Denna sten täcker stoftet av en man, som utmärkt sig genom lärdom och fromhet, herr PETER NICOLAI ALBIN, Jordsbergas verksamme kyrkoherde under 10 år. Såsom och hans ädla hustru Anne Michaelis Frillest,. Högt älskade maaka, moder till ett enda barn. Han avled 1655 i november, hon 1654. Dessas själar avre i välsignelse. Nicolaus Peterson Albin, ensam efterlevande son."(Ur Gradualavhandling av Adam Julius Kling 1748 översatt från latin 2003 av Åke Blennow).
jortsberga gravfält ligger strax intill Hjortsberga kyrka och är det bäst bevarade av landskapets gravfält från den yngre järnåldern, det vill säga ca 400 e.Kr till vikingatid. Omkring 110 fornlämningar ligger i en öppen terräng på toppen av en rullstensås. Här finns 55 gravhögar, elva treuddar, 13 fyrsidiga stensättningar, fem runda stensättningar och 19 skeppssättningar, samtliga typiska gravformer från perioden. Ett flertal av gravarna vid Hjortsberga har undersökts, däribland en skeppssättning och en kvinnograv från 800-talet.
Mer information om kyrkan finns här (sidan 244)
Häxprocessen i Blekinge
1679 pågick häxbränning i Blekinge. Den 20 januari fängslades Bengta Bengtsdotter och Olefva Torstensdotter, två kvinnor ur stadens lägsta samhällsklasser, för trolldom. Den inflyttade femtioåriga Bengta Bengtsdotter erkände frivilligt att hon orsakat borgarhustrun Margareta Feier svår sjukdom genom att kasta förhäxat salt på prästhusets väggar. Hon lade dock hela skulden på Olefva Torstensdotter eftersom det var hon som försett Bengta med saltet. Den danska lag som Ronneby ännu lydde under tillät tortyr, varför denna förhörsmetod användes på bägge kvinnorna. Bengta kroknade snart under smärtorna, men Olefva teg som muren.
Under de tre månaderna som rättegången pågick ändrades efter hand både vittnenas och de anklagades berättelser och blev allt mer fantasifulla. När "förhandlingarna" till slut var avslutade hade Bengta dömts till döden. Olefva Torstensdotter fälldes och dömdes till döden till största delen på Bengtas anklagelser, samt på några förhastade uttalanden som tortyren bringat fram. Först i oktober 1679 kunde dödsdomarna verkställas, men innan dess hade Bengta hunnit dö en naturlig död i fängelsecellen. Innan hon dog tog hon tillbaka alla anklagelser mot Olefva och erkände att allt var lögn och påhitt. Knut Hahn och prästerskapet löste dock detta missöde genom att övertyga Olefva om att hon ändå borde avrättas eftersom hon i alla fall gjort sig skyldig till hor, missbruk av "Fader vår" under prästvälsignelsen, samt signeri. Olefva avrättades offentligt genom att, "efter rättens benådan", halshuggas och först sedan brännas på bål på Johannishus galgbacke.
Johannishusmordet 1899
Theodor Julius Sallrot (född 1879) kom från ett välbärgat hem, där han inte ville be om pengar för de stora utsvävningar han hade. Strax före mordet hade han under fjorton dagar gjort en kostsam semesterresa till Tyskland. Han hade gjort slut på sina egna pengar och förbrukat livförsäkringspremier för ett bolag som han var agent för. Dagen före mordet uppmanades han av bolaget att omedelbart betala in skulden för att slippa polisanmälan.
Detta ledde till att Sallrot, som var stationsskrivare, mördade sin arbetskamrat Ernst Cederberg (född 1880) som arbetade på järnvägsstationen för att komma över 330 kronor i ett kassaskåp. Morgonen därpå hittades hans svårt sargade döda kropp i en potatisåker inte långt från stationen. Skadorna efter striden och andra spår gjorde att Sallrot snabbt blev misstänkt. Han nekade till en början, men efter några dagar i häkte erkände han hela händelsen. Strax efter soluppgången den 5 juli 1900 avrättades Sallrot på länsfängelsets gård i Karlskrona.
Sammanfattning från vår utredning
Kortfattat om vad vi upplevde
När vi kom till huset glömde vi att säga hej till huset och presentera oss. När vi sa att vi skulle gå ut för att ta en runda i parken smäller det till i ett utav skåen i stora rummet på nedervåningen och vi alla hoppar till. Vi alla fick en känsla av att huset inte gilla hur vi bara trampade in utan ville ha ut oss
När vi börjar utreda huset känner två i teamet av berörin samtdigt. Dessa två personer befinner sig i två olika rum i huset.
Personalen har känt av närvaro av barn i cafét. När vi utreder cafét får vi en tydlig kontakt med ett barn i kylrummet.
Vi har en lång och häftig kommunikation med en som heter Stig som vi till viss del upplever ganska oförskämd.
När vi lämnar cafét ensam med utrustning får vi utslag på PMB:n. Detta är inget vi märker förrän vi kommer hem. Vi har samtidigt igång en övervakningskamera med triggerobjekt framför men inget noteras där.