Rydals Herrgård

Rydals Herrgård och spinneriets historia

Rydals herrgård uppfördes år 1853 som disponentbostad för Rydahls Manufaktur AB, ett bomullsspinneri grundat samma år av industrimannen Sven Erikson. Fabriken var en av de första mekaniserade i Sjuhäradsbygden och drevs med vattenkraft från Viskan. Runt fabriken växte ett brukssamhälle fram, med arbetarbostäder, skola och affärer.

Herrgården, som ligger mittemot fabriken, fungerade som bostad för disponenterna fram till 1954. Därefter användes den som personalmatsal för fabriksarbetarna. Namnet "Rydal" tillkom efter 1853 – tidigare kallades platsen enbart "Ryd". Den närliggande Ryds gård, som fortfarande finns kvar, vittnar om det ursprungliga namnet.

År 1968 omvandlades herrgården till värdshus och blev en uppskattad plats för olika evenemang. Sedan april 2020 drivs Rydals herrgård av Olof och Sara Söderberg, som har förvandlat platsen till ett levande kulturcentrum med fokus på mat, musik och gemenskap. Här arrangeras konserter, afternoon tea och andra kulturella aktiviteter i en historisk miljö.

År 1882 blev spinneriet det första i Sverige att använda elektrisk belysning som producerades med hjälp av vattenkraft – ett betydande framsteg, särskilt med tanke på brandrisken som tidigare fotogenlampor innebar i de brandfarliga bomullsmiljöerna. Under 1870-talet drabbades fabriken av två allvarliga bränder inom fem år. 1872 tappade en pojke en garnspole i en gaslåga, vilket ledde till att spinneriet och blekeriet totalförstördes. Den andra branden, 1877, startade i ångmaskinshuset och förstörde återigen fabriken. År 1875, efter den första branden, fattades ett olyckligt beslut att tömma gasverkens restavfall direkt i Viskan, vilket orsakade en allvarlig miljökatastrof. Nästan allt liv i ån ner till havet slogs ut under flera års tid.

Rydals herrgård är idag en plats där historia och nutid möts. Besökare kan ta del av både kultur och natur i en unik miljö. Intresserade kan även utforska Rydals museum i den gamla fabriksbyggnaden eller följa den historiska promenadväg som passerar flera byggnader från brukssamhällets tid – däribland herrgården.

Idag kallas platsen Rydal, men innan herrgården och textilfabriken byggdes hette området Ryd och var en enkel bondby. Ordet "Ryd" betyder "röjning" och syftar på en plats där skog röjts undan för att skapa odlingsmark eller bosättning. Det tyder på att området har varit bebott och brukat långt före medeltiden. Det finns spår av mänsklig aktivitet i trakten redan från yngre stenåldern – fynd som flintdolkar, yxor, skrapor och knivar har påträffats. Dessutom finns gravrösen och stensättningar som styrker att bebyggelse fanns här redan under denna tid.

Vem var Sven Erikson?

Sven Erikson föddes den 29 mars 1801 i Stämmemad, Kinna socken, och avled den 25 maj 1866 i Rydboholm, där han och hans hustru tillbringade sina sista 15 år. Han var en banbrytande industriman och en av Sveriges främsta textilpionjärer. Bland de industrier han grundade finns Rydboholms Konstväfveribolag (1834), Svaneholms väveri (1852), Rydahls Manufaktur AB (1853) och Viskafors väveri (1855–56). Enligt uppgift sysselsatte hans verksamheter upp till 1500 väverskor.

Sven fick sin affärsvana i unga år genom att hjälpa sin mor, "Mor Kerstin i Stämmemad", som organiserade bomullsvävning i hemmet. Han lärde sig läsa av sin mor, och skriva och räkna med hjälp av en soldat – allt på bara två veckor. Trots att han var självlärd hade han en imponerande praktisk begåvning och god människokännedom.

Samtidigt som han grundade spinneriet lät han uppföra Rydals herrgård som disponentbostad. Byggnaden är präglad av klassicistisk stil, särskilt i fönster och dörrar. På äldre fotografier syns herrgården med två flyglar – dessa användes som bostäder för högre tjänstemän och under en period även som sjukstuga – men de finns inte kvar idag.

Erikson var även engagerad i utbildning och grundade tekniska skolor i trakten. För sina insatser belönades han med stora medaljen i guld för medborgerlig förtjänst år 1834 och utnämndes till riddare av Vasaorden 1852.

År 1825 gifte han sig med Anna Beata Johansdotter (f. 5 november 1798 – d. 2 februari 1877) och tillsammans fick de flera barn: Anna, Edla, Anders, Johanna och Johannes. Familjens hem, bland annat Rydboholms herrgård, blev viktiga sociala och kulturella samlingsplatser i området.

Vem var Gustaf Stenberg?

Klas Gustaf Vilhelm Stenberg föddes den 24 september 1848 i Stenta, Stora Malm, och avled den 24 juni 1935. Han var gift med Maria Charlotta Aspelin (f. 1852, d. 1892), och tillsammans fick de nio barn: Axel, Sigrid Maria, ett flickebarn, ett gossebarn, Claes Helge, Maria, ytterligare ett gossebarn, ett till flickebarn samt Karl Axel. Endast Claes Helge (f. 1882, d. 1938) nådde vuxen ålder och flyttade till Norrköping, där han senare blev spinneriverkmästare. Benämningarna "flickebarn" och "gossebarn" antyder att barnen var dödfödda eller avled i spädbarnsåldern utan att ha fått officiella namn.

Gustaf Stenberg var verksam vid Rydals fabriker omkring åren 1876–1914. Han innehade en ledande position och utsågs till verkställande direktör 1912, en post han behöll fram till 1914. Under hans ledarskap genomgick fabriken en betydande industriell expansion och modernisering. Hans arbete spelade en viktig roll i att forma strukturen och verksamheten vid Rydals fabriker under en nyckelperiod inom den svenska textilindustrin.

Under Gustafs tid vid fabriken avled hans hustru Maria den 26 februari 1892, endast 39 år gammal, till följd av influensa och lunginflammation. År 1898 gifte han om sig med Alma Georgina Malm (f. 1863, d. 1940), som var 15 år yngre och dotter till teknologiingenjören Carl Jonas Svante Malm, verksam vid Rydboholms fabriker. Gustaf och Alma fick inga egna barn. När Gustaf avslutade sin tjänst 1914, flyttade paret till Annedal i Göteborg. De är båda begravda på Seglora kyrkogård (Kv. D:18-20).

Vid Rydahls Manufakturs 50-årsjubileum tilldelades Gustaf en guldmedalj för medborgerlig förtjänst.

Vem var Torsten Ek?

Torsten Anders Olof Ek, född den 8 mars 1886 i Göteborg och avliden den 26 november 1976, var civilingenjör och en framstående industriledare. Han började sin karriär som spinnmästare vid Rydboholms AB år 1910 och anslöt sig till Rydahls Manufaktur AB 1921. Där blev han först disponent och senare verkställande direktör år 1930. Som ledare under industrialiseringens tidevarv tillhörde Torsten den nya generationens företagsledare som tog över efter pionjärer som Sven Erikson. Hans förmåga att styra fabriken genom denna expansiva period var avgörande för dess utveckling.

Torsten Ek var känd för sitt personliga engagemang i Rydals samhälle – han kände till namnet på varje invånare och tog ofta kvällspromenader där han hälsade på byborna. Hans signatur, “T. Ek 1935”, finns fortfarande inristad på herrgårdens vänstra ytterdörr. Han bodde i herrgården med sin familj fram till 1954 och kallades ofta för "Kungen av Rydal".

År 1914 gifte han sig med Willy Sigrid Alice Sanderberg (f. 1890, d. 1980). Tillsammans fick de fem barn: Olof, Brita, Barbro, Bertil och Ingrid Margareta. Willy hade ett stort intresse för fotografi, och ett av barnbarnen har donerat flera fotoalbum till Rydals museum. Sommaren 2020 besökte barn och barnbarn herrgården och lämnade över fotografier från sin tid där – ett värdefullt tillskott till platsens historiska samlingar.

Så långt vi kunnat hitta vilar Torsten och Willy i Sanderbergs familjegrav på Halmstads västra kyrkogård (kvarter 1, bortre ytterrad).

Efter 1954 – Herrgårdens fortsatta liv

• 1954–1968: Efter att familjen Ek flyttat ut användes herrgården som personalrestaurang för fabriksarbetarna. Byggnaden förblev i bolagets ägo.
• Från 1968: Herrgården omvandlades till ett värdshus och blev en plats för sociala och kulturella evenemang.
• Sedan 2020: Olof och Sara Söderberg driver idag herrgården som ett kulturcentrum med fokus på mat, musik, konst och olika evenemang.

Dokumenterade händelser genom åren

Koleraepidemin 1866: Mellan den 20 september och 12 oktober avled flera personer i Rydal, däribland fabriksarbetare och deras familjemedlemmar. Många av de drabbade var barn och unga vuxna – en tragisk påminnelse om dåtidens hårda levnadsförhållanden.

Översvämningen 1868: Kraftiga regn och smältvatten ledde till att Viskan svämmade över. Flera dammar brast och vägar förstördes. Även om inga direkta skador på herrgården finns dokumenterade, påverkades området sannolikt av översvämningen.

Arbetsmiljö i textilindustrin: Under 1800-talet var arbetsmiljön inom textilindustrin både tuff och riskfylld. Arbetare – både vuxna och barn – utsattes dagligen för buller, damm och farliga maskiner. Långvarig exponering kunde leda till allvarliga hälsoproblem, och olyckorna var många, även om få finns dokumenterade. Spinn- och vävstolar med roterande axlar och remmar utgjorde ständiga faror. En särskilt tragisk händelse berättar om en sextonårig pojke som förlorade sin högra hand i en rensningsmaskin. I Rydals spinneri arbetade man ofta i tvåskift, under svåra förhållanden där säkerheten var bristfällig.

Självmordet på Karl Malmberg: Under sent 1800-tal tog en arbetare vid Rydals fabrik sitt liv genom att skära halsen med en rakknik i en vedbod. Han hade nyligen förlorat fem av sina nio barn och sin hustru, samt nyligen en dotter och blev han djupt deprimerad.

Olycka vid Stämmemads såg: Johannes Bred, den siste indelte soldaten i området, omkom tragiskt 1920. Under arbete på sågen i Stämmemad kröp han under en sågbänk för att ta bort flisor, fastnade i drivaxeln och drogs runt tills han kvävdes i sina egna kläder och massakrerades innan maskinen hann stoppas.

Likhuset: På 1920-talet byggdes ett bårhus i skogskanten, kallat "likhuset", som användes fram till 1950-talet. Tidigare hade avlidna förvarats i södra flygeln på Ryds gård och senare i Oxalagården innan begravning.

Historiska själar – en möjlig förklaring till platsens energi

Det finns återkommande berättelser från bybor och tidigare anställda om ovanliga upplevelser i herrgården – oförklarliga ljud, känslan av att bli iakttagen, eller plötsliga temperaturskiftningar. Kanske bär huset spår av de människor som en gång levt och verkat här. Några möjliga källor till platsens starka energi kan vara:

• Koleraepidemin 1866: Många liv släcktes hastigt och tragiskt. Sådana plötsliga dödsfall sägs ibland lämna djupa avtryck i platsens energi.
• Industrins hårda villkor: Arbetarnas slit, tunga liv och olyckor kan ha satt känslomässiga spår i väggarna – ett slags eko av det förflutna.
• Starka personligheter som Torsten Ek: Människor med stark närvaro och inflytande sägs ibland lämna något kvar – en känsla av att de fortfarande vakar över platsen.

Vad personal och besökare har upplevt

Besökare och personal har rapporterat att de hört fotsteg i korridorerna, särskilt på övervåningen, trots att ingen annan varit närvarande. Vissa har även hört viskningar eller röster utan att kunna lokalisera källan.

Det har förekommit berättelser om att temperaturen plötsligt sjunker i vissa rum, vilket skapar en känsla av kyla och obehag. Dessa temperaturförändringar har ofta inträffat utan någon uppenbar anledning.

Flera personer har beskrivit en stark känsla av att vara iakttagna eller att inte vara ensamma, trots att de varit det. Denna känsla har ofta upplevts på vinden och i vissa hotellrum.

Det finns vittnesmål om att täcken har dragits av sovande gäster eller personal under natten, utan någon förklaring.

Bildgalleri

Sammanfattning från vår utredning

Kommer inom kort

Lär dig mer om Rydals Herrgård

Utforska Rydals Herrgårds officiella sida och upptäck den unika kombinationen av historisk charm och modern atmosfär. Missa inte chansen att besöka denna vackra plats – njut av vällagad mat i herrgårdsmiljö, ta del av kulturevenemang i inspirerande omgivningar och känn historiens vingslag vid varje steg. En upplevelse för alla sinnen!